Docksött – ett spel för gallerierna

Ulrika Steijner Olsson

Via hantverk som keramiker och möbeltapetserare, med slöjd och återbruk i händerna och med hjärta för teaterrekvisita och scenografi har jag just nu landat i dockornas märkliga värld.
Mitt fokus under en tid har varit gamla foton som ingen längre vill ha. Bortglömda finns de där i lådor, gamla plastkassar och album.
Många av oss har svårt att slänga dem, kanske av någon slags respekt för de avbildade? Vad får en egentligen göra med de där gamla bilderna,
är det OK att klippa ut dockhuvuden och klistra ovanpå personernas ansikten?
Och vad händer med uttrycket i bilden när en dockas tomma blick kombineras med en verklig persons kroppsspråk i en ögonblicksbild? Vad tolkar vi in som inte finns där, och vad missar vi?